Vuxen och tråkig?

Mamma: Ångrar ni aldrig att ni är så ordentliga?
Jag: Nja, så ordentlig vet jag inte om jag är...
Mamma: Men saknar ni aldrig att göra såna där galna grejer, som att... stjäla en bil till exempel?
Jag: Nej, även om det skulle vara spännande skulle det nog för min del försöras av tankar som "Men tänk när vi åker fast? Vad händer då?" Jag skulle nog inte njuta fullt av upplevelsen.
Mamma: Men som när man var liten, och pallade äpplen. Det var ju jättespännande: "Tänk om nån kommer på oss!" liksom.
Jag: Palla äpplen? Det har jag nog aldrig gjort tror jag.
Mamma: Har du aldrig pallat äpplen? Men kom så gör vi det! I sunnersta finns massor av äppeltäd, vi åker dit!
Jag: Johan, mamma vill åka till sunnersta och palla äpplen...
Johan: Men klockan är nästan två på natten. Tänk notiserna i tidningen imorgon: "En 52årig kvinna ertappades under natten med att palla äpplen på en tomt i sunnersta."

Det är ibland så spännande att bli vuxen att man glömmer bort att vara barn ibland. Sen när man är 52 kommer man på dom där grejerna man slutade göra. Å ena sidan vill jag inte hitta mig själv i den situationen om 31 år, men å andra sidan är jag fullt upptagen med att bli vuxen just nu. Hur bra går det egentligen om man samtidigt ska vara ungdomlig? När är man gammal nog att bli ungdomlig utan att det är en ålderskris?

Jag: Mamma, vi kan gå ut i skogen och plocka svamp nån dag. Det var länge sen.
Mamma: Men det är ju lagligt...